Vislanda Open 2010 (a.k.a Johan Nilsson memorial)

År 1902 kunde de fåtaliga invånarna i det lilla lilla samhället Horda för första gången se hur tåget susade förbi samhället på sin väg mot Alvesta. Projektet hade inletts flera år tidigare och järnvägen skulle leda till att samhällena mellan Borås – Värnamo – Alvesta växte sig större och starkare. Byn Horda börjar nu ta sin form men det ska dröja över 40 år innan de startar samhällets stolthet Horda AIK. Riktigt så lång tid har det kanske inte tagit sedan klubben vann en turnering sist, men nu står dem där igen, som mästare för klubblag.

2010 är året då Horda AIK åter vann folkets hjärtan. Genom en blandning av gnet och samba lyckades de vinna den prestigefyllda turneringen i Vislanda efter en härlig uppvisning mot favoriterna Alvesta i finalen. Men vi tar det från början.

Horda AIK:s vår i division 5 har varit minst sagt tung. Ofta har laget spelat en trevlig och bra fotboll men trepoängarna har till stor del lyst med sin frånvaro. Missade målchanser och sena baklängesmål har skapat en avgrund som svalt det självförtroende som behövs för att vinna fotbollsmatcher. Därför var det som en befrielse för många spelare när sommaren förvandlades till tropisk hetta och semestern kom som ett brev på posten. Tränaren Johan ”Kuyt” Nilsson predikade om vila blandat med egen löpträning, varav det sista kanske inte uppmärksammats av alla spelare.

Efter 3 veckors ledighet från fotbollens krav och motionserbjudande så var det plötsligt dags för regionens svar på VM för klubblag. Arrangören Vislanda hade bjudit in Horda AIK och Minnesberg från Malmö att mötas i grupp ett och i grupp två skulle Alvesta ta sig an IFK Grimslöv och ärkerivalen Atletico Nacka från Stockholm. En nationell turnering med internationella inslag uttryckte sig mången ansvarig från Vislanda.

Hordas tränare ”Kuyt” Nilsson hade lagt upp taktiken genom att låta laget vila sig i form vilket skulle visa sig vara ett genidrag. Att ta ut sig själv som någon slags höger ytterhalv a´la 1930 var onekligen inte detsamma om än lite underhållande. Som den internationella klubb som Horda är så hade även ett par provspelare fått följa med på turnén för att andas in gemenskapen och känna på sambaliret.

Första matchen gick mot hemmalaget Vislanda och sommarvilan verkade ha gjort Horda gott då man var sylvassa i sina målchanser och tyskt effektivt gjorde mål på i princip allt som skapades framåt. Segern skrevs till 5-1 sedan Henrik ”Erlingmark” Jönsson gjort tre mål och forwardskollegorna Arvidsson och Widerberg gjort varsitt. Hemmapubliken visade upp en märklig fromhet då inte en enda raket kastades in på plan samtidigt som partytälten även dem klarade sig. Bravo Vislanda, er kan många stockholmsklubbar lära sig av.

Efter storsegern på torsdagen skulle oavgjort mot katalanerna från Minnesberg räcka för att ta sig till final. Då folk tydligen jobbar på fredagar så hade Horda bytt ut många från första matchen och bland annat hade Daniel ”Christer Glenning” Skenning ersatta Franz Jarl på ytterbacken. Trots alla byten, en hel del bly i benen, regn, rusk, dålig plan, afrikansk domare, fotboll på tv och ett bra motstånd lyckas Horda få 2-2 efter mål från Widerberg i första och Lavesson på straff i andra. Tränaren ”Kuyt” Nilsson sken kanske inte av lycka efter matchen men alla kunde se hur skönt han tyckte det skulle bli att få tvåla till Alvesta i finalen.

Efter regn kommer solsken och så även i Vislanda, för på finaldagen hade solen tittat fram och så även träningsverken. Återigen hade nya spelare tillkommit samt andra försvunnit i Horda-tröjan. Men det var ett hungrigt lag som mönstrades i finalen. Innan match hade de lokala vadslagarna i Vislanda gett Alvesta ett tungt favoritskap. Ryktet sade till och med att en Alvestaspelare hade satsat tre kossor, en gris och sin förstfödda på att de skulle segra. Otur skulle det visa sig.

Horda ställde upp med följande lag: Landberg, Jarl, Jönsson, Johnsson, Glenning, Lavesson, Gulldén, Elmblad, Gustavsson, Unbeck och Felander, G. På bänken fanns Olofsson, Felander, O och Nilsson (Alla spelade).

Matchen genomförs helt efter tränarens taktik (detta har jag fått pengar för att skriva) och det är en coachseger rakt igenom där Horda spelar ett fantastiskt försvarsspel rakt igenom hela matchen och kontrar på snabbe Gustav på topp. Det är dock altmeister Elmblad som bredsidar in 1-0 i första halvlek, något som även blir halvtidsresultat.

Andra halvlek inleds med att Gustav med sin snabbhet springer förbi Alvestaförsvaret (som tydligen lämnat handbromsen i) och bredsidar in 2-0. Efter detta kontrollerar Horda matchen på ett mycket italienskt sätt och låter till och med de gröna få ett tröstmål. Det var i långa stunder klasskillnad och det visade sig vara smart att vila sig i form trots allt. Efter slutsignalen utbryter vild (nåja) glädje från Hordlägret och segerpokalen höjs till skyn. Detta kommer förhoppningsvis vara en mycket positiv trend som startats inför höstsäsongen då Horda behöver fler fina segrar för att hamna rätt i tabellen.

Nu blickar alla framåt mot en fin höst på Munkavallen där spelare som Kuyt, Henry, Bergkamp och Nesta kommer figurera. Väl mött!